Döm icke!
Igår var jag på 25 års fest i Nynäs. Var lite väl lugnt så jag mötte upp Jompa och vi gick på Freja. Jag och Johanna satt och kollade och skrattade åt de unga som var ute. Ja, det var bara småbarn ute! Ahh, fick lite ångest. Det var trevligt att snacka lite skit med Johanna dock.
Jag har på senaste tiden kännt mig lite dömd. Jag vill FÅ känna som jag känner just då. Jag behöver inte höra att jag BORDE känna och göra si eller så. Sanningen är ju att jag älskar Fred och om han är beredd att ändra sig och inse att han vill leva samma liv som jag så skulle jag nog vara beredd att ge honom en chans. Det jag har förstått är mitt egna värde i förhållandet och vikten av att ställa krav. Kärleken finns där som sagt. Så det är inte så lätt att bara hitta någon ny för att glömma och endast som tidsfördriv. Så är inte jag. Jag vill ju i grund och botten ENDAST ha Fred. Att jag varit så äarg och besviken är, tror jag, för att det är lättare att vara arg än ledsen.
Jag har på senaste tiden kännt mig lite dömd. Jag vill FÅ känna som jag känner just då. Jag behöver inte höra att jag BORDE känna och göra si eller så. Sanningen är ju att jag älskar Fred och om han är beredd att ändra sig och inse att han vill leva samma liv som jag så skulle jag nog vara beredd att ge honom en chans. Det jag har förstått är mitt egna värde i förhållandet och vikten av att ställa krav. Kärleken finns där som sagt. Så det är inte så lätt att bara hitta någon ny för att glömma och endast som tidsfördriv. Så är inte jag. Jag vill ju i grund och botten ENDAST ha Fred. Att jag varit så äarg och besviken är, tror jag, för att det är lättare att vara arg än ledsen.
Kommentarer
Trackback