Milla

Igår på pendeln på väg hem från tåget kom de första förvärkarna. Ja, vad jag vet iaf. Det var som vanligt mkt folk och jag var tvungen att stå i några några stationer. DÅ började jag känna molande vär, ja, nästan som mensvärk och att det strålade/molade i svanken.

Nu på morgonen har jag blivit väckt av Tindra, klappat och myst med Tindra, skurat toaletterna, satt gång en tvättmaskin och duschat. Har precis ätit lite frukost också. Det går inte att äta något snabbt längre. Jag måste äta långsamt och inte för mkt. Annars blir jag illamående. Jag kommer inte ihåg när jag kände mig hungrig senast. Det finns inte så mkt plats i magen för mat nu för tiden verkar det som. Äter för att jag är tvungen. 

Jahopp, det är nu det börjar alltså? Den "jobbiga" tiden med småvärk och andra krämpor.

Ja, jag vet. Jag verkar inte så munter. Är inte min grej att ha ont, må illa och känna sig begränsad HELA tiden.