Milla

är inte alls rolig. Tydligen ska det finnas en markant fas vid 3 månader också men den gled fint förbi. Jag tycker att den här är värre. Idag kände jag att jag inte orkade bråka med Ellie, eller ja, försöka göra saker och ting med en gallskrikade tjej brevid. Var och handlade igår med en skrikig tjej. När jag höll henne och försökte köra vagnen samtidigt på vägen hem sprattlade och skrek hon så att jag höll på att tappa henne. Orkade inte med en sådan dag igen så vi stannade hemma idag och jag gjorde det jag hann. Vilket iof inte var lite. Det som är jobbigt är att jag blir "störd" och måste avsluta det jag håller på med för att amma. Ja, inatt ammade jag stup i ett och nu på dagen har det varit amningspaus 2ggr i timmen. Dottern har inte sovit långa stunder utan bara powernaps och däremellan gallskrik. Det tar på krafterna. Jag har dock som sagt hunnit med mkt idag, städat, fixat kattlådorna, tvättat 3 maskiner, hängt tvätt, bäddat nytt i sängen och bakat bröd. Vid 15 fick jag duscha för fröken, det var skönt. Nu på kvällen fick jag komma iväg och träna vilket var superskönt! Jag älskar lillan men ibland behöver mamman egentid. Då menar jag inte att ha henne brevid och gå på löpbandet, nä, lite space från henne. Annars skulle jag bli tokig. Jag är verkligen imponerad över ensamstående föräldrar nu för tiden.