Livet som mamma...so far..
Ja, jag har varit helt värdelös att uppdatera. Men det är lite svårt att få tid, speciellt på kvällarna med en liten tjej som har jätteont i sin lilla mage. Men nu verkar det vara slut på det,peppar peppar! Jag tänkte på att lilla Ellie i lördags somnade redan vid 21 och skrek bara i ca 1 timme. Hon brukar ha sina perioder 21-23. Jag tänkte även på dagarna innan lördagen att det blivit liiite bättre. Hon var inte helt otröstlig utan lite moderskärlek gjorde stor inverkan. Och igår, 1 mars 2011 var den första kvällen hon inte skrek av magont. Tjohoo!!!
Ellie är nu 9 veckor och det första leendet "utan att man misstänkte att det var pga magen" kom när hon var 7 veckor gammal. Det är verkligen härligt att få kontakt. Kärleken till henne bara växer för var dag. Jag har varit lite orolig över min reaktion när hon kom till oss. Jag var ganska känslokall och tänkte "jahopp, en bebis", inte alls "åhh, mitt barn!" som jag trodde. Jag gråter när jag ser barn komma till världen på tv:n men när mitt egna barn kom så kom inga tårar. Det är verkligen så att man måste lära känna denna nya person som har kommit, jag trodde inte alls att det fungerade så. Jag kan ju inte säga att ALLA reagerar som jag men jag är helt övertygad om att jag absolut inte är ensam.
Det slår mig ibland att hon är MIN DOTTER, helt sjukt! Jag och Fred har skapat den här lilla tjockisen som ler och söker kontakt. Helt otroligt!
Vi har nog en lätt liten tjej. Jag hinner med mkt på dagarna. Det är positivt. Jag var lite inställd på att inte alls ha någon egentid. Jag är verkligen glad över att få det. Det behövs. Ja, vissa dagar är man glad över att få gå på toa själv.
Det är inte alls som jag trodde. Vad det nu var jag trodde eg att bli mamma men det är bara positivt. Vissa dagar är man trött och tjurig men det får vara så. Vi har världens finaste tjej hos oss.
Ellie är nu 9 veckor och det första leendet "utan att man misstänkte att det var pga magen" kom när hon var 7 veckor gammal. Det är verkligen härligt att få kontakt. Kärleken till henne bara växer för var dag. Jag har varit lite orolig över min reaktion när hon kom till oss. Jag var ganska känslokall och tänkte "jahopp, en bebis", inte alls "åhh, mitt barn!" som jag trodde. Jag gråter när jag ser barn komma till världen på tv:n men när mitt egna barn kom så kom inga tårar. Det är verkligen så att man måste lära känna denna nya person som har kommit, jag trodde inte alls att det fungerade så. Jag kan ju inte säga att ALLA reagerar som jag men jag är helt övertygad om att jag absolut inte är ensam.
Det slår mig ibland att hon är MIN DOTTER, helt sjukt! Jag och Fred har skapat den här lilla tjockisen som ler och söker kontakt. Helt otroligt!
Vi har nog en lätt liten tjej. Jag hinner med mkt på dagarna. Det är positivt. Jag var lite inställd på att inte alls ha någon egentid. Jag är verkligen glad över att få det. Det behövs. Ja, vissa dagar är man glad över att få gå på toa själv.
Det är inte alls som jag trodde. Vad det nu var jag trodde eg att bli mamma men det är bara positivt. Vissa dagar är man trött och tjurig men det får vara så. Vi har världens finaste tjej hos oss.
Kommentarer
Trackback
