Sös

Idag var det "likvaka" i kapellet på sös. Ordet "likvaka" skrämmer många, även mig. Jag var nervös innan men nu känner jag mig lugn och nu känns det som jag har förstått att hon är borta. Det såg ut som hon sov, hon såg så fridfull ut. Många tårar och många kramar med släkten. Det svåraste var att se mina kusiner, som förlorat sin mamma. Så fel.  
ja, jag känner verkligen ett lugn nu. Jag behövde se henne en sista gång. Jag hoppas mina kusiner känner likadant.

Personalen i kapellet var duktiga och höll sig i bakgrunden och väntade ut oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0