Dagarna bara försvinner

Börjar verkligen känna panik över att inte kunna ta mig ut. Ellisen vill ju ha mat när man minst anar. På torsdag ska jag och Ellie på första besöket till bvc. Jag och Fred pratade ju med bvc-sköterskan när hon var här om när man kan instruducera nappflaska. Ja, så jag kan pumpa och Fred kan mata. För att få lite avlastning och ett LIV. Tänk att kunna ta en promenad utan att oroa mig om hur de har det och om Ellie har vaknat. Ja, jag vet att jag säkert klagar jättemkt men jag är verkligen INTE en person som bara kan sitta på mitt arsle hela dagarna. Igår hann jag faktiskt städa! Så skönt att få rent här hemma och att fokusera på lite annat. Blev några amningspauser mitt i städandet men det var verkligen skönt att göra något.  Natten har varit sådär. Ellisen har haft ont i magen och såklart inte varit så glad över det. Det hon vill göra vid magont är att suga på tutte. Jag tycker verkligen synd om henne när man ser hur hon grimaserar och vrider och vänder sig i smärta. Lilla älsklingen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0