Hellre jobb..

än att ta hand om tjurig, skikande och gråtande tjej. Det är första gången jag har kännt så. Höll att bli tokig. Men efter långpromenad "utan barn" så var batterierna laddade igen. Jag vet att jag skrivit det förut men det måste sägas igen; ensamstående föräldrar är riktigt underskattade!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0